Att tänka på
Listan kan göras mycket lång på saker man bör känna till innan man blir skogsägare. Det kan låta jobbigt, men när allt kommer kring är det ingen större skillnad mot den hemläxa man bör göra innan man investerar i något annat. Man investerar inte i ett dyrbart vin utan att känna till saker som årgång, distrikt och druva, eller hur?
Skogsbruk är näringsverksamhet
Ungefär hälften av Sveriges skog ägs av privatpersoner. Ändå ägs ingen skog av privatpersoner. Hur går det ihop? Jo, för att alla som vill köpa och förvalta skog per definition blir näringsidkare. Det innebär att du kommer att bedriva ditt skogsbruk i enskild firma (eller en annan bolagsform om du skulle vilja det). Om du då samtidigt är anställd kommer du av Skatteverket ses som både anställd och egen vilket innebär att du varje år får fylla i en FA-sedel.
Skogsmark, eller skog och mark?
När man köper en skogsfastighet betalar man generellt för två saker: dels själva skogen, dels marken den står på. Detta är viktigt att komma ihåg eftersom båda två är lika viktiga för värdet på fastigheten. Eftersom markens kvalitet är avgörande för hur snabbt träden kan växa spelar bördigheten, eller boniteten, stor roll. Fuktighet, klimat och jordmån spelar stor roll för boniteten, och därmed också för fastighetens värde. Det är därför skogsfastigheter i södra Sverige oftast är dyrare än i vårt lands norra delar: det växer helt enkelt bättre där nere.
Vidare spelar andelen skogsmark i fastigheten stor roll för värdet. Ofta består åtminstone en liten del av fastigheten av annan slags mark än skogsmark. Den kan till exempel vara en myr, ett vattendrag, en kraftledning, ett berg eller inägomark. Mark som inte kan hysa skog kallas impediment, den sänker naturligtvis genomsnittsvärdet på fastigheten men kan utnyttjas på andra sätt som du ska få se.
Vad man får betala för själva skogen speglas till stor del av dagsformen på priserna för timmer och virke, och är därför svårt att säga. Olika trädslag betingar också olika priser. Priserna mäts i kr/m3.
Finansiering och ekonomi
Det normala med en skogsfastighet är att man precis som för ett "vanligt" fastighetsköp finansierar stora delar av investeringen med ett banklån. I Sverige är möjligheterna få att kunna äga skog på andra sätt, även om det finns alternativ utomlands. Mer om det här. Ett vanligt sätt att finansiera en del av köpet är också att genomföra viss avverkning i skogen man köper. Det kan göras själv, eller genom att sälja avverkningsrätter till skogsföretag. Paradoxalt nog kan det vara svårare att ta ett banklån om man köper en skogsfastighet med hög andel avverkningsbar skog. Detta eftersom banken anser att det finns en risk att man snabbt avverkar allt och därmed sänker värdet på fastigheten.
Att bedriva skogsbruk handlar ofta om relativt förutsägbara inkomster och utgifter. Dessa inkomster och utgifter går dock sällan hand i hand, då man ofta får betala mindre summor över tiden för löpande underhåll och skötsel, medan inkomsterna ju bara kommer när man gallrar och avverkar. Därför gäller speciella skatteregler för skogsbruk, och många banker kan även erbjuda såkallade skogskonton. Förenklat innebär det att man med hjälp av avdrag kan skjuta upp och periodisera intäkter för att på så vis få ett jämnare "flöde" i kassan.
Skötsel
Många ryggar från att bli fastighetsägare just på grund av att det ska vara ett evigt slit. "Fastighetsägare? Nej tack, jag kan inget om element och tänker inte rensa avlopp hela dagarna." "Skogsägare? Nej tack, jag vet knappt vad som är fram och bak på en motorsåg."
Detta är förstås bara halva sanningen. Naturligtvis går det att lägga ut förvaltningen på erfarna och kunniga skogsbolag (eller fastighetsbolag). Man kan även gå med i en skogsförening som sköter en stor del av jobbet åt en. Men att man då och då kommer bli tvungen att dra på sig gummistövlarna och arbetshandskarna, det går nog inte att komma ifrån.
En viktig aspekt i den löpande förvaltningen är att man hela tiden följer Skogsvårdslagen. I den regleras skogsbruket och hållbart skogsbruk säkerställs. Ett bra styrmedel för skogsägare är en skogsbruksplan eller skogsskötselplan. I den läggs riktlinjer upp för hur fastigheten ska skötas för att bibehållna naturvärden ska kunna samsas med avkastningskrav och personliga mål för fastighetens utveckling. Ofta finns det en skogsbruksplan tillhörande fastigheten man köper, men ibland behöver man skapa en ny. Om man inte kan göra en själv (få kan) bör man vara medveten om att vissa kostnader förknippas med detta.
Mer än bara träd
Skog är naturligtvis mer än bara träd. Utöver de naturvärden som finns och den härliga känslan man kan få av att bara ströva runt i den, kan en skogsfastighet ge många löpande inkomstkällor.
Vissa delar om året kan man sälja jakträttigheter på ens mark. Beroende på hur god jakten är i området kan dessa inbringa respektabla summor. Har man dessutom en sjö eller vattendrag på fastigheten kan man sälja fiskerättigheter (och naturligtvis jaga och fiska själv också!).
Vill man verkligen utnyttja vad skogen har att erbjuda kan man plocka bär och svamp och sälja dem vidare.
Beroende på fastighetens läge och förutsättningar finns också möjligheten att hyra ut en bit av marken till exempelvis ett vindkraftbolag.
Vill man maximera sin avkastning kan dessa möjligheter vara värda att utforska. Det är också viktigt att man verkligen sköter den skog man har optimalt eftersom slarv med skötsel i slutändan kan kosta en många kubikmeter trä.
Nyckelbegrepp
Bonitet är ett mått på fastighetens virkesproducerande förmåga, och mäts i skogskubikmeter (m3sk) per hektar per år.
Åldersklass är helt enkelt en klassificering av hur gamla träden på fastigheten är.
Virkesförråd är ett mått på fastighetens innehåll av ved och mäts i kubikmeter.
Huggningsklass är en klassificering som visar hur stor del av fastigheten som är av en viss klass. Klasserna är
K: Kalmark
R: Röjningsskog
G: Gallringsskog
S: Föryngringsavverkningsskog
E: Lågproducerande skog